Semester på Malta


Maltas historia

Ända sedan 5200 före Kristus har Malta varit bebott, och det sägs att det var människor från Sicilien som invanderade ön vid den tiden. År 1000 blev Malta konoliserad av fenicier som använde ön för att utöka sin handel i Medelhavet. Därefter koloniserades ön av greker som kalade ön för Melita, som på grekiska betyder honung. Namnet gav de ön på grund av den kalksten som är honungsfärgad och som är väldigt vanlig på ön.
218 före kristus, vid det andra puniska kriget, erövrades Malta av romarna som samtidigt förenade ön med Sicilien. Under romarnas styre blomstrade Malta. När romarriket däremot föll kom Malta att tillhöra Bysnas rike och tappade därmed också sin betydelse.

400-talet och framåt

På 400-talet efter Kristus tog vandalerna över ön och följdes därefter av östgoterna och mellan 533 och 870 tillhörde Malta det Bysantiska riket igen. 870 erövrades ön av det arabiska imperiet och de nya herrarna utvecklade bomullsindustrin på ön och gjorde även en upprustning av huvudstaden som bytte namn till Mdina.
1091 när greven av Sicilien tog styret över Italien drev han även ut araberna från Malta. Landet föll dock sönder ganska snart då greven inte brydde sig speciellt mycket om den position han hade.
Under denna tiden var det aristokraterna som fick ön uppdelad mellan sig och de utökade också bebyggelsen i huvudstaden Mdina. Det byggdes då en hel del äldre kyrkor, några som finns kvar än idag. Fram till 1240 fanns det en arabisk prägel på Malta, men denna upphörde när den muslimska befolkningen utvisades.

Under 1500-talet insåg Malteserriddarna att landet var svårförsvarat under krig och byggde en ny befäst stad, valletta. Den första grundstenen lades den 28 mars 1566.
När Napoelon Bonarparte, 1798, ockuperade ön, var malteserriddarna inte förberedda och gav därför upp utan motstånd. Detta blev slutet på deras välde. Det blev också slutet på slavhandel och alla turkar som satt fängslade släpptes fria.
Det fanska styret med Napoleon varade dock inte speciellt länge. 1800 kapitulerade den fanska garnisonen efter britterna kommit till hjälp på maltesisk begäran.
1802, vid freden i Amines bestämde man att malteserriddarna skulle få tillbaka Malta, men det motsatte sig matesarna och begärde återigen hjälp från britterna. Allt slutade med att Malta blev en brittisk kronkoloni år 1814.

Öppnandet av Suezkanalen

När Suezkanale öppnades 1869 växte handelstrafiken genom medelhavet och en ny blomstringstid för Malta inleddes. Malteserna började så sakta glida ur britternas överhöghet men fick vissa befogenheter för självstyre.
En turbulen period inträffade på Malta efter andra världskriget. 1956 gjordes en folkomröstning om ett förslag som löd att Malta skulle knytas fastare till det brittiska imperiet och på så vis ge Malta plats i det brittiska parlamentet. De flesta röstade ja till detta förslag men eftersom det var så få som hade röstat så innebar det att det representerade en minoritet av de som hade rätt att rösta. Alltså genomfördes inte förslaget.

1964 blev Malta helt självständigt, men man ingick en försvarsallians med Storbritannien och var därför fortfarande en del av det brittiska samväldet. 1974 blev däremot Malta en autonom republik och 2004 blev ön medlem i EU.